My wonderwall

Jag vet mycket väl att vissa stunder bör man inte skriva blogg. Det kan vara dumt och korkat ibland bara för att i vissa lägen kan saker tolkas och komma ut så himla fel. Och det är ju bara bra dumt. Så jag ska försöka att fatta mig kort. Men jag har inte så mycket och pyssla med så ja känner ändå på något sätt att jag liksom ville skriva någon rad istället för att sitta här och buttra. :)

Ibland kan tjejer vara makalösa. Jag tycker inte alls om att erkänna det, men det gör jag faktiskt. Killar kan vara så mycke enklare! Kan vara därför jag gillar att dessutom vara omringad av bra killkompisar utöver dessa braiga töser jag har omkring mig.

Man kan dock behöva stanna upp ett tag och tänka till. Lära sig uppskatta det man har och visa att det betyder något. Precis så som du vill att dina vänner ska vara mot dig, så ska du vara mot dom. Kan handla om positiv/negativ, snål/generös, omtänksam/inte alls lika omtänksam. Osv. Jag tror ni förstår vad jag menar. och ni alla kan väl låten?

"om du har ett äpple vill du dela det med mej.. " Den har minsan lite poäng.

Nu ska jag göra det bästa av situationen, halta omkring på min onda tå, städa plocka iordning och tända oändligt massa ljus :)


<3

Vad är egentligen en nära vän?

Är det den där som man aldrig pratar med, men som man känt i år och dagar? Egentligen vet man kanske inte så mycke mer än den bilden man har kvar från förr? Känner man fortfarande varann eller känner man bara den person som man brukade känna en gång i tiden?

Eller är det den där nya vännen som vet allt om nuet men inte mycke alls om det förflutna? Jag tycker man garanterat kan bli lika nära vän med någon man känt i ett halvår som någon man känt hela livet. Det har jag bevis på. Det är garanterat inte samma form av vänskap då man inte delar en barndom eller ett förflutet tillsammans och det är ju faktiskt något riktigt speciellt att göra. Det är en underbar känsla då man verkligen känner personen och oftast vet precis hur den är, och vad den menar, man behöver liksom inte höra orden, man bara vet ändå. Även om man träffat någon ganska nyligen så kan man faktiskt få känslan att man känt varanndra hela livet, då är det nästan så man blir chockad när man inser att man faktiskt inte gjort det.

En del vänner som man känt i år och dagar finns alltid där, en del kan man träffa med ett halvårs mellanrum och ändå känns det som om det var igår. Det skulle jag minsan påstå är riktig vänskap. Men även om det är så, så måste man ju faktiskt ta hand om sina vänner och tala om vad dom verkligen betyder.

Jag älskar att vara omringad av underbara vänner. Jag älskar att veta att närsom och var dom än befinner sig så kan jag ringa om det är någonting. Jag älskar att dela glädje, skratt, sorg och tårar med mina vänner. Men jag älskar nästan mest att alltid finnas där. Att betyda något. Att helt enkelt veta att man aldrig är ensam.

Vänskap är oslagbart. Får jag tala för mig så skulle jag säga att vänskap är det som betyder mest i hela värden.

Nu ska det ätas tacos med Tessan, en av alla mina underbara vänner <3