Patetiskt stressad för en knapp 20 åring.
Ja, jag känner mig faktiskt patetiskt. Jag har liksom inte tid!?
De flesta av mina vänner är ute o festar just nu, här sitter jag. Har precis gjort klart en massa arbete jag hade med mej hem från jobbet, där det förövrigt är sjukt mycket att göra just nu. Det här är patetiskt. Jag har inte köpt en grej sen jag fick lön, förutom lite skor. Jag har nämligen inte haft tid för att gå på stan o titta. Istället har jag fått beställa hem kläder från nelly. Idag beställde jag hem en klänning, skulle visat en bild men ja tog visst den sista för bilden finns inte kvar. Som sagt jag hinner inte gå på stan. Jag hinner inte heller träffa alla vänner jag vill träffa, man hade kontakten så bra när man gick i skolan o sågs jämt men vad hände sen? Jo jobb hände..
Ja har inte heller tid att planera för en 20 års fest jag tänkte ha. eller snarare ska ha. Men planering med mat osv får jag ta när jag är ledig, på fredag. Jag har inte haft tid att önska mig några 20 års presenter eller tänka ut vad jag vill ha, förutom en klocka jag såg helt random för några veckor sen. Sen är ju jag en sån så att klocka och rosor står alltid på listan och det vet mor o far mycket väl om :) Semestern dagen före Smögen blev föresten indragen, hör och häpna, det finns inte tid! Det´gick inte för att allt skulle gå under om jag var ledig en dag. . .Hur är det möjligt? Nu är jag livrädd för jag kommer förmodiligen vara själv åtminstone halva juni, vilket innebär en lönekörning. Fan. Och probably så kommer min semester i och med detta dras tillbaka i början av sommaren men jag kan säga som så att om det händer så vill jag fan ha ersättning för det också! Jag har inte tid o ta körkort, inte tid o städa rummet, inte tid o ta den där promenden jag längtat efter i veckor och inte tid att lägga mig tidigt. Jag har definitivt inte tid till att packa till flytten. Och det sorgliga är att jag fick samtal från flera vänner igår och lovade att ringa upp, men jag har inte hunnit! De finns flera samtal jag vill ringa bara för att höra hur mina vänner mår, och jag har fan inte tid för det heller?!
Ska det va såhär när man är liten hur ska det då bli när man blir stor?!
De flesta av mina vänner är ute o festar just nu, här sitter jag. Har precis gjort klart en massa arbete jag hade med mej hem från jobbet, där det förövrigt är sjukt mycket att göra just nu. Det här är patetiskt. Jag har inte köpt en grej sen jag fick lön, förutom lite skor. Jag har nämligen inte haft tid för att gå på stan o titta. Istället har jag fått beställa hem kläder från nelly. Idag beställde jag hem en klänning, skulle visat en bild men ja tog visst den sista för bilden finns inte kvar. Som sagt jag hinner inte gå på stan. Jag hinner inte heller träffa alla vänner jag vill träffa, man hade kontakten så bra när man gick i skolan o sågs jämt men vad hände sen? Jo jobb hände..
Ja har inte heller tid att planera för en 20 års fest jag tänkte ha. eller snarare ska ha. Men planering med mat osv får jag ta när jag är ledig, på fredag. Jag har inte haft tid att önska mig några 20 års presenter eller tänka ut vad jag vill ha, förutom en klocka jag såg helt random för några veckor sen. Sen är ju jag en sån så att klocka och rosor står alltid på listan och det vet mor o far mycket väl om :) Semestern dagen före Smögen blev föresten indragen, hör och häpna, det finns inte tid! Det´gick inte för att allt skulle gå under om jag var ledig en dag. . .Hur är det möjligt? Nu är jag livrädd för jag kommer förmodiligen vara själv åtminstone halva juni, vilket innebär en lönekörning. Fan. Och probably så kommer min semester i och med detta dras tillbaka i början av sommaren men jag kan säga som så att om det händer så vill jag fan ha ersättning för det också! Jag har inte tid o ta körkort, inte tid o städa rummet, inte tid o ta den där promenden jag längtat efter i veckor och inte tid att lägga mig tidigt. Jag har definitivt inte tid till att packa till flytten. Och det sorgliga är att jag fick samtal från flera vänner igår och lovade att ringa upp, men jag har inte hunnit! De finns flera samtal jag vill ringa bara för att höra hur mina vänner mår, och jag har fan inte tid för det heller?!
Ska det va såhär när man är liten hur ska det då bli när man blir stor?!
Kommentarer
Postat av: Linda
Vad såg vi för något? :)
Trackback
