Åldersnojja ?
Händer det er också ibland?
Att när ni kanske sitter hemma o har en allmän usch dag så tänker ni så mycket så ni till slut mår dåligt ? Det är inget bra, jag tänker alltid för mycket.. analyserar hit och dit. . Tro mig jag vet hur det är att gå vilse i sina egna tankar, och som ni kanske märkt en eller annan gång så vet jag även hur det är att gå vilse i sin egen text. . Oså bara tänker man på allt man vill göra och sen kommer jag fram till hur sjutton ska man hinna det? Hur ska man lyckas hinna med allt livet har att erbjuda, jag kan inte prioritera, jag vill inte prioritera och jag tänker garanterat inte göra det heller. Vad är det egentligen med det här, jag vill ju göra allt?
Tänk dig själv, nu jobbar jag heltid för att ens få råd till något, sen vill jag resa, bara försvinna bort i några månader och se alla världens olika ställen, eller jo där kan ja ju erkänna att jag aldrig kommer kunna se alla men några i alla fall.. Sen vill jag flytta till en takvåning och renovera den och sen bo där i sitt alldeles egna, sen vill jag börja träna igen, och jag vill ta körkort. Och jag vet i sjutton, men de känns som att snart ska man till och med ha karl och ett barn?! Och på tala om det där me karl, jag kan stå rakt framför världens underbaraste kille och så känner jag att då blir det ännu mer att hinna med, då är man plötsligt två om allt, då måste jag prioritera och hitta tid till allt, fast å andra sidan vore de ju inte heller fel o va två om allt, men titt jag gör det igen, både analyserar och går vilse. .
Slutligen, Varför har folk så brått, dom stressar mig. . Och blir jag stressad, då skjuter jag upp allt, lägger det åt sidan och fokuserar på något nytt. Jag vill inte leva vuxen livet än, jag vill va någonstans där mittimellan.
Borde man ha åldersnojja om man fyller 20 om några månader? Sjukt, det är helt sjukt. . .
. . . Jag glömde säga, att utöver allt det andra, så vill jag dessutom leva i nuet och bara va. . .
Att när ni kanske sitter hemma o har en allmän usch dag så tänker ni så mycket så ni till slut mår dåligt ? Det är inget bra, jag tänker alltid för mycket.. analyserar hit och dit. . Tro mig jag vet hur det är att gå vilse i sina egna tankar, och som ni kanske märkt en eller annan gång så vet jag även hur det är att gå vilse i sin egen text. . Oså bara tänker man på allt man vill göra och sen kommer jag fram till hur sjutton ska man hinna det? Hur ska man lyckas hinna med allt livet har att erbjuda, jag kan inte prioritera, jag vill inte prioritera och jag tänker garanterat inte göra det heller. Vad är det egentligen med det här, jag vill ju göra allt?
Tänk dig själv, nu jobbar jag heltid för att ens få råd till något, sen vill jag resa, bara försvinna bort i några månader och se alla världens olika ställen, eller jo där kan ja ju erkänna att jag aldrig kommer kunna se alla men några i alla fall.. Sen vill jag flytta till en takvåning och renovera den och sen bo där i sitt alldeles egna, sen vill jag börja träna igen, och jag vill ta körkort. Och jag vet i sjutton, men de känns som att snart ska man till och med ha karl och ett barn?! Och på tala om det där me karl, jag kan stå rakt framför världens underbaraste kille och så känner jag att då blir det ännu mer att hinna med, då är man plötsligt två om allt, då måste jag prioritera och hitta tid till allt, fast å andra sidan vore de ju inte heller fel o va två om allt, men titt jag gör det igen, både analyserar och går vilse. .
Slutligen, Varför har folk så brått, dom stressar mig. . Och blir jag stressad, då skjuter jag upp allt, lägger det åt sidan och fokuserar på något nytt. Jag vill inte leva vuxen livet än, jag vill va någonstans där mittimellan.
Borde man ha åldersnojja om man fyller 20 om några månader? Sjukt, det är helt sjukt. . .
. . . Jag glömde säga, att utöver allt det andra, så vill jag dessutom leva i nuet och bara va. . .
Kommentarer
Postat av: Robin
Då vill du nog inte höra min långa och komplicerade teori om människans existens. Eller universiums existens överhuvudtaget ;D
Trackback
