My wonderwall

Nu är det sådär att det är någonting som jag vill tala om framförallt för en person, men även till er andra. Ett litet tankesätt man kanske borde leva efter. För faktiskt så är det ju så att;

Kan jag? Ja, då kan du.
Kan han? Då kan även du.
Kan hon? Kan garanterat även du.
Kan ingen hitills, ja då ska ju alltid någon vara den första :)

Säg som så att du ska hoppa bungyjump, då vill man ju ofta se någon klara det innan. För kan den och överleva, ja då kan ju även du. Jag tror att det är automatiskt så man tänker. Man kanske ska hoppa över en bäck, sjävklart så ber du ju din kompis hoppa först för att se om det ens är möjligt så du slipper hamna mitt i bäcken o bli dyngsur, hellre kompisen liksom så du mera får dig ett gott skratt ;) Klarar kompisen det? Ja, då hoppar du med. Klarar kompisen det inte, ja då börjar du ju tänka att du kanske borde gå en bit till bort till bron. Eller så chansar du men det är inte poängen. Poängen är den att det är du själv som bestämmer.
Ger man upp då går det inte, det kommer inte till dig självmant /kanske finns undantag ibland/ men ju mer man försöker ju mer ökar man chansen. Och ju mer positiv man är, ja även då ökar man chansen så mycket mer för det är ju då man försöker utan att det känns jobbigt, alla vet väl att något som tar emot sjukt mycket att göra inte ofta slutar så bra.? Dessutom, så var positiv så får man i alla fall en rolig väg till målet. Når man inte målet under utsatt tidpunkt så att säga, så är man säkert en bit på vägen i alla fall. Men visst känns det väl bättre att tänka jag försökte i alla fall än att från början säga det är omöjligt och ge upp för att sedan vänta på att miraklet kommer och knackar på din dörr. .

Förstår du/ni poängen?
Det är vi själva och ingen annan som sätter gränsen för vad som är möjligt och inte möjligt.
Ännu en liten jämförelse, det ska vara absolut omöjligt att råna en bank och komma undan med det, men hur många har inte klarat det liksom? Och med det försöker jag absolut inte säga att jag har eller planerar att råna en bank. ;)



Kan ni ta körkort, ja då kan väl för sjutton även jag?! Eller ?

         

Ja tänk själva, hur många gånger har ni inte suttit i skolan och tänkt för er själva att studenten inte kommer inträffa?
[Varför var jag så dum och tittade på dom här bilderna? Tårarna kom ju direkt.. Jag var så lycklig den dagen, det finns inte ett enda kort på mig där jag ser vettig ut. En av anledningarna till att inga tack-kort skickades ut. Alla bilder var i farten med en gapskrattande Emma ]

I alla fall. Punkt slut!