Is this goodbye ?
Uppenbarligen så är det här ett inlägg som är väldigt svårt att skriva, jag raderar rad efter rad och det är verkligen inte likt mig. . Men jag vet liksom inte vart jag ska börja. Ni vet när det känns som att en pusselbit fattas, hela tiden.. ett stort hål i mitten av bilden, ungefär så känns det. Jag kan inte riktigt förstå, det värsta jag vet är plötsliga nyheter. Och det är nästan ännu värre att förutsee vad det handlar om för att inse att det var rätt och att man bara måste gilla läget.. Men jag gillar inte läget.. Vad är ett pussel utan den där sista biten? Vad är livet utan den där stora stöttepelaren i mitten? Jag vet, vad hände egentligen men den positiva biten som jag skrev om några inlägg tidigare.. Helt ärligt så vet jag inte. Just nu blir jag bara påmind hela tiden.. Precis hela tiden.
When I look up in the sky I see you. Then I turn and close my eyes and It's you. When I'm sitting all alone in my room, everything reminds me of you. . .
Förlåt men jag finns inga ord, nu ska jag äta choklad och lägga in de nyinköpta kläderna. Jag vet, förlåt jag handlar och möjligen äter mer än vad jag borde. Men det gör mig glad. Jag behövde det efter gråten i halsen hela dagen.
