Det där me bloggar. .
Personligen så tycker jag väl lite som så att om jag läser om allt som händer mina vänner på bloggen istället för att ringa eller höra av sig ibland för att fråga hur det är vore ganska illa. Jag menar hur bra vänner är man om man läser på bloggen att någon ska göra det och det då o då och inte ens bryr sig om att prata om diverse nöjen, händelser och så vidare live. Sen kan man ju göra som så att man kan skriva sånna där saker som Hej Linda, vill du gå o äta med mej på söndag på lunchen klockan 16.00? och det kan man ju egentligen lika gärna ringa o fråga eller göra som man gör i teknikens världar och skicka ett sms. För hur kul är det egentligen att läsa för andra.. ? Det är efersej inte hela världen utan de va väl mest bara för att.
Men framförallt, hur kul är det att läsa om en del saker om sig själv på någon annans blogg, utan att man ens vet om det själv ? Frågan är hur öppen ska man egentligen vara på en blogg som varenda kotte kan läsa, när det gäller vänner runtomkring, borde jag skriva att min bäste vän Peter Karlsson har kommit ut ur garderoben och ska gifta sig med en 20 år äldre transvistit Lars-Åke Segerblom. Eller borde jag låta honom berätta det själv? Det här va ännu ett fantasifullt exempel. Och snälla missförstå mig rätt, självklart kan man skriva om andra på bloggen, absolut de gör jag med. Men sen kan man ju göra den gamla hederliga saken och sätta sig själv i samma sits. Vill du läsa det där om dej själv på någon annans blogg? Det gäller att tänka sig för ibland, en del saker kan såra, och det ska man se upp med. Publicerat är publicerat och då är de ju inte mer med det sen. Men se upp för en del saker kan va känsliga, en del saker kanske inte har med resten av världen att göra, eller?
Bara en lite åsikt jag kände för att släppa lös. :) Har jag rätt eller har jag rätt? haha =P
ja de e ju självklart att du pratar om mig nu. åh ja trodde duvisste eftersom jag tagit upp de förr. om jag sätter mig i din sits så visst de e väll inte kul att läsa men om det är som det är skulle jag acceotera det. Jag har föröskt prata live med men inte fått nån respons o därför skitigt io de. Nu va de en sista gång ja skrev de där för att ja ville se omd e någon gång skulle bli någon skillnad.
Det har visst sårat, men jag har varit sårad så jävla länge nu att de bara va tvungen att komma rakt ut o inte bara en massa små pikar. En enda ssita gång där jag verkligen ville förkalra hur de lång till eftersom det aldrig är nån som frågar nät ja skriver andra saker. o detta kom inte på tal förresnja själv tog upp de.
Du blev lessen de har ja förstått, det var absolut inte meningen ja ville bara få fram något istället för att bara försvinna.
ja hade skrivit en bit till dig som inte verkar ha kommit fram eller så?
i alla fall förstår ja att du syftar på mig, men orakr inte skirva om de ja skrev. de enda är att de va inte menig o såra dig absolut inte sa bara hur ja kände förr eftersom ja mått så dåligt. istället för att skirva en små pekande på saker för att ni ska förstå, skrev ja ut allt för att ni en sista gång aksne skulle försåt o ta upp de. Bara för en sista gång få ut de ja hade inom mig o börja om på nytt där ja ville att ni skulle verkligen försåt hur de va o ja trodde du visst eftersom ja tagit upp de in real life.
Men de ja skrev va då inte nu. åh om vi vänder på de, visst jka hade tyckt att de va jobbigt. men ja ahde ju själv insett att de va ju så attt ja va mkt me den där personen o att hon o den andra varit tajta men inte längre. De skulle ja vet innerst inne, men att om man inte ahde en aning att de kom som en chock. Som sgat de va inte meningen att du skulle bli sårad, men ja ville bara för en gång sskulle få ro själv, få lätta ut de där o som sagt börja på nytt, men innan ville ja att ni skulle veta helt hur de va.
