My wonderwall

Jag skulle precis gå in o duscha men så såg ja den, storken, dvs brevbäraren, hon står o pysslar vid grannhuset o ja har bara lust att skrika sno dig på för med den där posten bör min klänning komma. Nyfiken i en strut som man självklart är sitter man o väntar o väntar. Det värsta är att jag vet inte om hon tagit min sida än, eller om hon kommer här nu, hon va nämligen mitt emot nyss. O man vill ju inte verka som en crazy liten tant som väntar på posten som om de vore de enda som händer i hennes liv. Men inte kan jag behöva vänta till efter duschen med att se om den jättefina kläningen är lika fin som den ser ut o va?

Ne nu måste jag gå ut o öppna lådan o se om den innehåller någon present, gör den inte det så blir jag sååå ledsen.
Nu ringer Emelie också, adioooos!