My wonderwall

Det finns en sak som jag alltid blivit imponerad av.  
Det finns en sak som jag alltid har tyckt är riktigt faschinerande helt enkelt. Det är viljan.

Jag blir så glad när jag träffar folk som verkligen vet vad de vill, de som brinner för något. Då brinner jag för dom. Det kan vara vad som, brinna för att träna? Fota? Laga mat? Osv. I vilket fall så tycker jag att det är starkt gjort, jag vill också ha en sån passion för just en sak, istället har jag för lite av varje och då blir det ju inte alltid någon lätt sak att veta vad man ska fokusera på, man blir ju mestadels bara förvirrad. ? Men att ha den där känslan, det här älskar jag att göra, det här är jag bra på, det här vill jag kunna allt inom.

Att göra det, att älska att laga mat och arbeta som kock? Det vill säga verkligen arbeta för sitt eget intresse och kämpa för att varenda tallrik som serveras ska vara perfekt.

Att fota, ta hundratals bilder bara för att hitta den där som har allt. Lystern, gnistan, känslan. ja allt. Att inte ge upp. Bara fortsätta tills man blir nöjd och sätta ribban på nöjdhet högt upp i det blå.

Att plugga till någonting man brinner för och aldrig ge upp. Att hålla sig vaken och plugga för att klara sitt mål. Bara för att man vill ha de där betyget, bara för att man vill visa sitt allra bästa.

Jag måste säga att jag är imponerad av många av mina vänner som har den där viljan.

Av Emma som älskar att fota, fotar rent ut sagt av intresse och har växt så extremt mycket bara för att hon vill, för att hon tycker det är kul och för att hon älskar det. Bara för att hon skapar sitt eget av det hon tycker är som roligast.

Av Madeleine som tog chansen som många inte vågar och åkte upp till stockholm för intervju till att bli reseledare, en dröm som både hon o jag har haft i antal år. Bara för att hon trotsade sin osäkerhet och istället såg chansen!

Av Annielle som flyttade till stockholm ett år och pluggade till hudterapeut för att det var vad hon ville, vad hon tyckte va kul. Ensam i stortstaden i ett helt år medans en annan satt som ett frågetecken o inte visste vad man skulle göra eller när man skulle göra det. Nu är hon klar medans många andra står kvar på ruta 1.

Jag syftar inte på att vi andra (inklusive jag) är sämre på något vis för att vi inte vet vad vi vill och istället jobbar på och lever livet i vardagen för att komma på vad det enda rätta är. Vet man inte så har man inget val, då måste man låta tiden komma ifatt. Det är aldrig försent, det är inte bråttom. Jag säger mest att dom som vet har tur och ska vara glada för det. Och ska dessutom ha himla mycke cred för att dom tagit tag i det.

Och no offense på vilka personer jag nämnde. Alla  är bra men ni va dom första jag tänkte på :)





Är det fler som känner som jag, som verkligen kan beundra folk som är så säkra på vad dom vill? =)

Förövrigt så är de här klippet från Honey så sjuuukt mäktigt! :)