My wonderwall

Jag kom helt plötsligt på en sak. Det är ju nästan lite sjukt och egentligen på ett sätt helt förståeligt, men sen på ett annat sätt lite galet. Jag minns för mer än ett år sen när tre av mina närmsta vänner skulle ut och resa. Två månader i thailand. Därhemma var vi, jag och Emelie. som många som läser säkert redan vet så va väl nästan vi fem som de tre vännerna och jerry.  :D

Men i alla fall, till poängen var att jag ville så gärna följa med, emelie med. Men det fanns ingen chans liksom, jag hade precis fått fast anställning, heltid. Ja men tjena, ja börjar den anställningen med konstanta läkarbesök dock ofrivilliga utan pga tokhalsen. Som förövrigt är som bortblåst, pust.  Det kändes ju inte alldeles ypperligt lagom att fortsätta de med två månaders semester. eller ja, rent ut sagt så hade jag väl ingen chans ens.

Men de va inte de viktiga. Det viktiga var att just den stunden, så insåg jag hur mycke en nära vän kan betyda och hur hårt man ska hålla i dom man har. Oj va vi grät.

Ja såg era söta föräldrar och ja kan helt ärligt säga att de va när jag såg ewe och hennes mammas kram alldeles tårögda som de blev som värst. Sen när jag mötte den där söta tårögda blicken, tittade på Emelie som va lika tårögd hon. Då brast det mer eller mindre. Jag kände mig elak när vi fick så brått därifrån men oj va ja inte ville säga hej då även till era föräldrar. Som sagt, tårarna rann ganska skapligt haha.

Ni är för bra :) Jag kan ju också tillägga att vi tänkte inte åka dit o säga hej då, det hade vi ju redan gjort. Men vi gick på stan, och 15 minuter efter att stan stängde åkte tåget och vi kände direkt vi åker. ! När vi sen satt tårögda i bilen va de första vi sa, va fan åkte vi för?! :D

Sen att tiden faktiskt gick enormt fort och det inte va så länge som man trodde när man stog där är ju en annan sak. Jag klarar helt enkelt inte att se någon tårögd. Det brister direkt :D

Men sen hör de ju till saken att ni är preeeetty good ! :)





Och när man ändå pratar tårar så kan ja ju direkt säga att det va en jäkla tur att jag knappt såg mina gamla barndomsvänner på studenten. Typ Madde och Linda... Det kunde ha slutat i forsar :D

Känns det verkligen som två år sen?

Jag har inte uppdaterat bloggen på typ, evigheter? Jag har inte riktigt tid faktiskt. Det känns ju lite löjligt att säga det för ja menar, hur lång tid tar de? Typ ingen alls?! Men det är helt otroligt, det är ju alltid så mycket man ska hinna, så många man ska finnas för, så mycket man ska tänka på, och det värsta är att någon spärr sitter ju därinne och gnager och säger att allting ska ju alltid vara 100%. Inget får vara halvdant.

Det tråkigaste måste vara att det är så mycket jag vill göra. Men man hinner helt enkelt inte. Ett heltidsjobb är inte alltid att leka med. Tyvärr är jag urusel på att säga nej till folk om jag inte har tid att göra något och istället så försöker jag klämma in ytterliggare saker på dagens schema. Vilket innebär stress. För min egen skull så kan ju de vara att tänka på, att hinna jobba, städa lägenheten, laga mat, träna och träffa någon kär liten vän, det är ju liksom lite tajt?! Jag måste lära mig det. Det räcker nog med att jobbet har sina stressiga stunder i sig. Måste försöka slappna av och bara vara också.. Men som sagt. Vill man mycket så vill man mycket. Snart börjar sommarschemat på friskis och sommaren överhuvudtaget vilket garanterat kommer innebära och träningen inte kommer prioriteras längre. Maj ut, sen får de möjligen vara enstaka tillfällen.

Jag kan ju nämna att jag i alla fall varit lite dutti och skickat in ansökan till komvux. Rättskunskap och psykologi på distans och kvällstid. Det blir ju minst sagt spännande och se hur jag ska klämma in även det i veckans schema. Haha. Det är ju i alla fall himlans intressanta ämnen så de ska bli kul! Trots allt därför jag väljer att nog prioritera in det i höstens schema någonstans. :)

Och finally! Jag sprang på Hanna på stan och vi säger ständigt hur vi måste ses snart, vi hörs till nästa vecka och tar de någon dag då. Och ja, så har vi säkert sagt i antal år. Hon har ju inte ens sett min lägenhet och det är ju ändå drygt ett år sen jag flyttade. Så nu jäklarns drog vi fram kalendern och tog en dag. Onsdag nästa vecka it is :)





Tänk om man kunde ha de sådär fridfullt ibland ?

Ja helt ärligt, så kan den här fredagen som var ha varit den bästa på otroligt otoligt länge.

Vi fick för oss att lite grillat lite dricka och lite spelande skulle vara en höjdare just den här fredagen. Jag kom så lägligt på när jag och amanda satt på fräcka att mor och far faktiskt skulle iväg, vilket innebar att huset i eneby stog tomt. AHA tänkte jag. Och tjaa, ja vet inte om dom va lika exalterade över idén men de gick så mycke lättare än va ja trodde så de va nog ingen fara. :)

Så ja, direkt efter jobbet inhandlades drickan till helgen. Lite senare maten till kvällen.  Och sen satt vi där, allihopa, eller nej inte allihopa men jag ewe amanda hanna och sen stoffe och comp, slutade väl på kanske 12 st i alla fall? Vi hade det bra, vi dukade fin fint, med rosa och blommigt och kände att de skulle få killarna att känna sig extra inbjudna :)

Sen kom grillen igång, de luktade gott, det var gott vin, bra musik, ifk på tv och jäkla bra sällskap. Efter maten fastnade vi chockerande nog vid köksbordet i stort sett hela kvällen. Det lektes klapplekar till tusen, även chip chipong som får bli de nya namnet på leken och som kan ha varit bland det svåraste jag gjort. Med andra ord, eller räven kanske det heter ? I vilket fall som helst så hämtades det.

Jag Ewe och Amanda va ett fantastiskt team!

-En stor apa i en film! . Amanda
-BIG BEN! . Ewe
- Zorro! . jag själv.
-Ett suck följt på ett asgarv av våran stackars lagkamrat :D

Efter att ha spelat om allt som går, exempelvis sista tårtbiten, vem som skulle få sova i bagaget osv.
Och efter att ha sjungit allsång med höga toner till MJ. Och efter att ha grillat slut på två påsar minimachos över stearinljus så slog klockan halv tre - tre och det började bli dags att avrunda.

Och ja, jag och amanda, och förmodligen många fler somnade nog med ett glatt leende på läpparna efter en billig, enkel, riktig höjdarkväll! :) Fler sånt tack!?









En inte alltför pjåkig idé vi kom på efter att ha blandat ihop våra vinglas X antal gånger.

Det där va väl alla bilder ungefär, eftersom jag som vanligt var emma i en nöt och tog med mej kamera laddaren men inte kameran  :)

Soorgligt!

Jag sitter och tittar på Teen Mom på Mtv, och ja ska jag vara ärlig så måste ja nog stänga av tvn snart för ja blir så sjukt irriterad! Gapiga monster, otacksamma jäkla människor. Bara tjuter och klagar. gud lägg av.

För det första så får den ena höra om och om igen att hon är oansvarig men hon håller inte med, för hon ser ju till att hon har barnvakt när hon hela tiden går iväg o gör annat. HALLÅ? Wakie wakie, man ska väl inte få någon eloge för att man skaffar barnvakt vad ska man annars göra? Lämna barnet helt själv o gå ut ändå?  Usch folk. Ta hand om barnen om ni skaffar barn annars behåll inte barnet eller adoptera bort dom, de är ju synd om dom krakarna. Och när dom väl är med barnen, så sitter dom vid datorn eller i telefonen med barnen brevid. Hallå, barn behöver leka, barn behöver uppmärksamhet.

Hemskt att se.. Just nu ligger barnet ensamt i ett annat rum och skriver medans föräldrarna bråkar om vem som ska ta hand o henne ? Stackars :(

Det är dock två som verkar vettiga. Dom adopterade bort barnet till en vettig familj och det är fasan bättre när man inte kan ta hand om barnet själv.



Dock så förstår jag inte hur man inte kan vilja göra allt för en sånhär godsak :)

Är det inte ganska otroligt att den här lilla lilla killen som va typ runt 5 år, inte kan prata ordentligt, men kan spela? Talang är vad det kallas va?

Tänk om man hade en sån, då skulle man ha förutsättningar kära vänner, det ska ni veta. Det är så man blir rik, och ja, har man ingen talang.. då är de kört. :) Ask me, I know. . .




I'm yours, tadalalala.. Underbart =) Gillar flirtningen haha :)


Skulle bara visa de, kunde inte riktigt låta bli, nu, sova sova sova :)

godnatt

Focus!!

Fullt upp, as always, massa jobb och lite fritid. Greatans! Idag vaknade jag nästan extremt tidigt, flög upp ur sängen o trodde klockan va massor, men gick o la mig ganska snart igen när jag insåg att den inte va de, så skönt så :)

Sen va ja hurtig igen, det handlades mat. Good.

Tränades på killer passet med Manda och Annielle. Good.

Lagades och åts tacopaj men Amanda. Gooott.

Sågs film. Bra.

Nu. Otroligt trött.

Skulle ja blunda i två sek så skulle det vara farväl.. jag borde sova. och jag tänker sova. Godnatt:)

Det här väldigt roande inlägget bjuder ja på, helt for free. Hyggligt va?




Vi är nästan fullkomligt normala. Men bara nästan.

Under vårt härliga goda trevliga halvars besök i söndags. Skulle innehållit en promenad också, men vi fastnade i solen, underligt va? ;P

Underbara skapelser helt enkelt. Jag säger inte mycke mer, det vore för avslöjande :)

Allmänt glad, lycklig, happy?! Och lättad.. haha. Men samtidigt lite orolig, oj här va de blandat. Behöver ja förklara tydligare?

Jag har varit själv på jobbet antal dagar, tänkte rensa mailen och få massa eller näst intill allt gjort tills Yvonne kommer tillbaka imorgon, jäjä de gick ju sjujäkla bra, svara på ett mail, fick två nya.. knappade en lista, fick en ny.. Gjorde ett arbete, stötte på problem, ringde Hr, väntar svar... Kan man någon gång bara få lägga vantarna på ett papper och få det gjort direkt? :D

Kul är de ju i alla fall, men alla dessa lappar som ligger överallt känns ju lite betyngande då de handlar om stora luriga saker som man knappast får avklarat på en handvändning. Men men, that's my job.

Jag är kär.

I kläder, i en himla massa kläder som jag har hittat på nelly :)

Ibland skulle det nog vara bra om man kunde sluta tänka. Men det kan vara svårt, alla är vi olika och har olika åsikter om vad som är okej och vad som inte är okej. Visst att jag kanske kan överdriva när det gäller en del saker, jag kan väl erkänna att jag verkligen har en klarthet på vad som är okej och inte okej när det gäller vissa saker. Ibland kanske de inte är så farligt som jag anser det. Men ändå. Jag tycker vad jag tycker och jag står för det.

Det finns helt enkelt saker man borde passa sig för att göra. Nu ska jag inte säga för mycket här för en sak har jag lärt mig, ibland är det likabra att hålla käften.

Men jag måste erkänna att det finns saker som jag börjar bli trött på... Och ska ja va ärlig så orkar jag inte ens se på. Känns mest patetiskt och näst intill lite löjligt ibland? Jag förstår det inte, men de kanske är normalt? För det andra ta det inte förgivet. Förlorar man så mycke på ett samtal eller ett sms ? Man kan inte räkna med att andra gör det.

Om du har en kompis, en väldigt nära kompis. Och ni inte pratat på ett tag. Du vet att du inte har tid att ses i veckan och inte kan bestämma in någonting längre fram heller. Men frågan är, hur ofta slänger du ändå iväg ett sms och frågar hur kompisen mår? Hur ofta ringer du bara för att prata lite och höra att allt är bra? Även om du innerst inne bryr dig.. så hur ofta visar du det?

nu ska jag iväg och träffa mitt solsken som jag träffar alltför sällan!