My wonderwall

Ibland skulle det nog vara bra om man kunde sluta tänka. Men det kan vara svårt, alla är vi olika och har olika åsikter om vad som är okej och vad som inte är okej. Visst att jag kanske kan överdriva när det gäller en del saker, jag kan väl erkänna att jag verkligen har en klarthet på vad som är okej och inte okej när det gäller vissa saker. Ibland kanske de inte är så farligt som jag anser det. Men ändå. Jag tycker vad jag tycker och jag står för det.

Det finns helt enkelt saker man borde passa sig för att göra. Nu ska jag inte säga för mycket här för en sak har jag lärt mig, ibland är det likabra att hålla käften.

Men jag måste erkänna att det finns saker som jag börjar bli trött på... Och ska ja va ärlig så orkar jag inte ens se på. Känns mest patetiskt och näst intill lite löjligt ibland? Jag förstår det inte, men de kanske är normalt? För det andra ta det inte förgivet. Förlorar man så mycke på ett samtal eller ett sms ? Man kan inte räkna med att andra gör det.

Om du har en kompis, en väldigt nära kompis. Och ni inte pratat på ett tag. Du vet att du inte har tid att ses i veckan och inte kan bestämma in någonting längre fram heller. Men frågan är, hur ofta slänger du ändå iväg ett sms och frågar hur kompisen mår? Hur ofta ringer du bara för att prata lite och höra att allt är bra? Även om du innerst inne bryr dig.. så hur ofta visar du det?

nu ska jag iväg och träffa mitt solsken som jag träffar alltför sällan!