My wonderwall

Jag måste bara skriva av mig lite, vilket har märkts ganska uppenbart idag men ändå. Läs om ni vill annars kvittar det, kommentera gärna men det är ju inte så att jag dyker upp i era drömmar om ni inte gör de :)

Jag tänkte bara påpeka att jag lärt känna så sjukt mycke folk senaste året typ, vilket är en himla kul grej. Vänner och bekanta de kan man jju bara inte få för mycket av. Och alla ni borde kanske veta att jag är glad att jag träffat er, men så blev jag nyss sådär väldigt faschinerad /om de nu stavas så../ över att en jag faktiskt träffade i Idre för över ett år sedan dvs förra vintern, bara kort över en kväll sådär rent ut utav en slump fortfarande hör av sig väldigt ofta och regelbundet bara sådär för att fråga hur det är och hur livet leker. Det är ju faktiskt himla trevligt må jag säga :) Vi pratar ju oftare än vad jag pratar med många här hemma som jag ändå varit väldigt nära.

Det  är absolut inte så att jag försöker säga att jag är så himla mycket bättre än någon annan på att höra av mig för det är jag minsan inte och det händer nog ganska ofta ändå att jag exempelvis lägger ifrån mig telefonen när jag fått sms och tänker ska bara hämta något att dricka så svarar jag sen och wipps! så var det bortglömt..  Inte direkt smset i sig men det där att jag borde svara kan vara som bortblåst. Men det är i alla fall inte meningen och det vet nog de flesta jag känner om :)

Men det jag kanske försökte säga med det här är att man kanske borde höra av sig lite oftare till alla vänner och bekanta? Oftast numera gör man väl mest det när man har någonting att fråga om. Men inte litet sms som undrar hur det är, vad som händer framöver eller kanske ett godnatt sms, det är väl egentligen ingen stor grej? Men visst blir man väl glad när dom väl kommer?

Nu ska jag ner och kika i kylskåpet efter något gott och onyttigt, dumma dumma Emma, du borde inte. Men ibland är det såå värt. Väldigt bildlösa inlägg men så får de väl vara?!