My wonderwall

Alltid i livet så handlar det om att chansa, det gäller att försöka, ibland kanske man står lite ostadigt på ett ben och allting känns jättesvårt, men när du väl når marken med båda benen så inser du oftast att det var inte svårt och plötsligt så känner du dig så mycket starkare. Livet har upp och ned gångar, det har vi nog alla fått känna på, mer eller mindre. Men hur skulle man kunna uppskatta allt det bra om man inte ibland fick känna på lite dåligt. Det är där vännerna kommer in, de vänner som alltid finns där. Det är där du hittar stödet som aldrig försvinner och aldrig lämnar dig, när du har det som svårast, slå en signal , tala om för mig och tveka inte en sekund. Jag finns alltid här det vet du väl om? Precis såsom många andra. Vad som än händer så finns det inget man inte kan klara tillsammans, och när det väl är över så inser du snart att du är så mycket starkare än du själv vågat tro?

Finns det ingen som håller med mej, vad det än handlar om så underskattar man oftast sin egen styrka, den finns där och om man dessutom tar emot hjälp av vännerna så är det en enorm styrka. Då är det vi mot världen. Tillsammans kan man klara allt, bara man håller huvudet högt. Jag vet att din styrka finns inom dig, plocka fram den och tveka inte!

Förändringar är ofta bra när man väl accepterat den. Vrid och vänd så ser du snart något positivt i allt.

---

Glöm inte bort alla runt omkring dig, ta vara på dina vänner, en dag kan dom plötsligt ha tynat bort om man inte behandlar dom rätt. För inte skulle väl du stanna i alla lägen . . Ge och ta. 

Jag älskar verkligen mina vänner, gamla som nya så är vännerna verkligen det viktigaste för mig. 
Och, jag det är en enorm saknad av vissa och en enorm besvikelse att det kan gå så långt ibland. 
Ge och ta. 
Det är det vänskap handlar om, det är egentligen det allting handlar om. 
 

---

Igår var det verkligen farväl för Sebastian och hans familj, nu är dom på väg till Thailand / Nya Zeeland.
och jag börjar verkligen inse vilka chanser man egentligen har, vi har hela livet framför oss fullt med möjligheter, lycka, och lärdomar. Och ett dussin världar att välja bland, varför nöja sig med den enkla vägen?
Jag vill inte gå miste om mina drömmar.
Förstå själv att behöva ångra sig för allt man inte gjorde medans man kunde sen när det väl är försent, för tro mig, det kommer bli försent.

Nu vill jag bara åka, bort bort bort härifån det finns alldeles för mycket att se.
Jag vill jobba i norge, få ihop startkassan och resa! Thailand i månader, Australien, London . . Det finns så många ställen. ! Vore det inte värt chansningen, jag har aldrig hört om någon som ångrat att de rest, däremot var och varannan som ångrar motsatsen, att de stannade hemma.

Let´s go?! :)


vänskap.
Först la jag in en massa bilder på mina älskade vänner, men sen kom jag på, ingen nämnd, ingen glömd. Ni vet nog redan vilka ni är, alla ni som gör allting så otroligt roligt! Ta åt er, jag vore ingenting utan den lycka ni ger mig. 

Det finns så många minnen, jag säger inbakad och jäst?  / Är vi redan på ölandsbron? / Do you want a pose? / Agusti augosti, aougousti osv. / Aj, dom har fastnat! (ögonen) / Titta det flyger plastpåsar! / Danonino, det är som jordgubbar som plumsar ner i mjölk/ Vad är det där som ligger på B bredvid Thailand. / Vad ska vi rösta på? / Han drog åt slipsen, östen me resten? /  Kolla isbjörnen! /  Du kan kalla mig för empan / Är de där bron tlll danmark? / Far jag kan inte få upp min kokosnöt, tidilidi. / Aleeeeeexander kyckling mästare på cykling.

                        Skulle kunna fortsätta förevigt.
Oh den här bilden lägger jag in för någon jag verkligen saknar, och det är nog bara du som förstår. 
Haha jag skrattar än idag.

   



GUD! vad jag älskar er!

Johanna, Katching! Ta vara på livet, du vet, catch! ;P

Titt på den ni, jag tog mig inte tid till att berätta om min härliga sommar helg idag heller.
Tror inte någon blir speciellt ledsen för det.
Men en sak måste jag faktiskt berätta. Jag kom in som reserv på Juridik linjen i Göteborg.

Nu kanske ni tänker oh va kul grattis. Men oj va saker som behöver hända för att jag ska in. Hota en såndär  1300 personer som Amandas far föreslog om ja inte minns fel.
Det är nämligen så att jag kom in som ungefär 1339onde reserv. HAHA
Vilken prestation!

Now I need to sleep.
Har ni tur kanske bilder och uppdates från helgen kommer imorgon. Maybe.

                                                               

                                                           

Är man kanske så IQ befriad som man ibland ser ut och vara?
Haha jag kan inte sluta skratta åt de hela :D

Natti natti Adiosis.