My wonderwall

Fick ett rejält välkomnande idag när jag kom in på gården, hann knappt komma innanför grinden innan de kommer en liten pojke springandes i världens fart och kramar om mig méd världens leende. Sötis! Så go va han, där stog ja med matkassen och inte släppte han mig heller nej då, han gick o höll om mig hela vägen o ville leka. -Jag ska kasta ner dig i en snöhög hihihi. - nee, hihi så får man världens bamsekram istället.
Mamman blev visst lite chockad när han kom runt knuten och höllstenhårt om en granne. Hon kunde inte låta bli att skratta, men å andra sidan, de kunde ju inte jag heller :D

Gosing! Jag ska också ha barn när jag blir stor ;) haha. dom är för goa :) Man blir ju alldeles glad o varm av att bara se dom med dessa leenden.

Jag och min bror för antal år sedan, och neej vi va nog inte alltid sådär fridfulla. :D