My wonderwall

Allt är en enda stor röra, tankarna flyger omkring, det blir bara värre o värre o snart orkar jag inte mer. Allas åsikter hit o dit o allt dåligt samvete man ska behöva ha för saker man inte förstår själv. Det värsta är att min reaktion när det blir för mycke att tänka på är skit i allt, dra dig undan från allt.

Ska jag behöva göra de? Jag kan inte bara va någonstans någongång längre, bara vara jag, ha kul och framförallt slappna av.. Vart är tryggheten? Om det bara vore lätt någon gång, just nu känns de ungefär som skit i allt och fokusera på enbart jobb och träning. Visst emma, visst, men hur kul är de egentligen? Jag blir arg på mig själv för att jag har låtit det hända. Det är ständigt jobbigt och känner man att man hellre sitter hemma bara för att undvika istället för att va med dom man tycker om, då är de inte bra! Allra helst då man kanske undviker andras åsikter och diskussioner om man sitter hemma men istället är man fast i sina egna tankar som gnager, vad är egentligen värst?

Börjar man till och med nästan må fysiskt dåligt över de. Då är de ännu lite värre.

Snälla låt denna jobb vecka och den andra röran ta slut. Låt de vara över, ja vill bara ta allt från början o börja om från noll men de är ju inte ens en möjlighet.