My wonderwall

Jag hatar att gång på gång bli besviken och behöva ifrågasätta. Det är helt otroligt. Känner mig som pumba ute vid vattendraget. Helt plötsligt, från så många till ingen. Jag skulle bokstavligen kunna göra vad som helst för att få hem Eric igen. Och de värsta är att jag knappt kan säga det till honom, vill att han ska ha kul och bara tänka på mig så mycke som är nödvändigt.

Jag önskar att Madde och Emelie kunde vara hemma nu, och jag önskar att Ewe och Amanda inte skulle åka.

Typiskt... Sova snart, lika bra!